I dagarna har vi
haft vårt lilla hus i C i 11 år.... helt obegripligt lång tid - särskilt när
man tänker på hur jag fortfarande hackar mig fram på detta vackra språk. Men
det är en annan historia.
Att bli husägare
på franska hade aldrig varit möjligt utan Franska Hus, på den tiden inte
drivet av Ewa utan av käre L, men likaväl med samma fina hemsida, utomordentligt
goda råd och erbjudandet att hållaihandenvidbehov. Tack vare detta vågade vi
göra slag i saken och uppfylla vår dröm om ett semesterhus i Frankrikes absolut
mysigaste del.
Egentligen
skulle vi vänta med att köpa hus, vänta till dess vi blev pensionärer 10-12 år
senare. Idag undrar jag varför... Kanske att vi trodde att vi skulle bli
tvungna att sälja vårt hus i Sverige, kanske skulle bli tvungna att flytta ut
och lämna Sverige, kanske att vi inte förstod att man faktiskt kunde ha två
hus.
Men jag dagdrömde,
eller rättare sagt kvällsdrömde, över många vackra hus som var till salu i
tidningar och på nätet. Så hittade jag Franska Hus och helt plötsligt
upptäckte jag att drömmen om ett eget franskt hus kunde bli verklighet redan
nu. Det var inte så dyrt och man kunde numera, tack vare EU, ta ett lån i
Frankrike med säkerhet i det franska huset.
När jag våren
2001 hade skickat otaliga mail till L på Franska Hus och ställt frågor om hus
efter hus så föreslog han att vi skulle träffas. Var det inte så att vi skulle
semestra i trakten? Jo, det skulle vi ju, precis som tidigare år. Så en
sommardag 2001 kördes vi runt av L och kära J och tittade på 5-6 hus
som var till salu just då. Alla inblandade visste ju att vi inte skulle köpa
något hus nu, vi skulle bara bilda oss en uppfattning om vad man faktiskt fick
för pengarna och hur husen kunde se ut.
Under en trevlig
lunch i Roujan så upptäckte vi dessutom att vi hade gemensamma bekanta i Skåne
och detta kändes extra tryggt och bra. Innan vi skildes för kvällen så ville L
veta litet mer om vad vi egentligen ville ha, antal rum, läge, pris mm och så
skulle han höra av sig om det dök upp något som passade. Jaja, vi skulle ju
fortfarande vänta till dess vi blev pensionärer ... trodde vi i alla fall.
Hela hösten gick
och L hörde faktiskt inte av sig... jag fortsatte att ställa mina mailfrågor
och fick varje gång till svar; nej detta ligger som i en gryta, nej detta har
ingen utsikt, nej detta är inget för er. Ok, vi skulle ju inte köpa nu så vi
bidade vår tid.
Helt plötsligt i
januari 2002 får vi ett mail från Franska
Hus och som inleddes "Jag tror att jag har hittat ert
hus...."
(fortsättning
följer)
Spännande och en smula bekant - vi skulle ju inte köpa, bara reka lite...
SvaraRaderaTur man inte är alltid principfast, eller hur?
SvaraRaderaVälkommen till bloggvärlden! Roligt att läsa om ytterligare svenskt liv och leverne i denna underbara del av världen. Mig kan du följa på bloggen Livet i en sydfransk by på http://sydfranskby.blogspot.com.
SvaraRaderaMin by ligger inte i Languedoc men i dep. Var, strax norr om Toulon/Hyeres. Lite annorlunda än borta hos er men alldeles fantastiskt här också. Vi bor permanent här sedan mer än fyra år och har aldrig ångrat oss!
Hej Monet och välkommen till min blogg! Jag har stött på dig hos en av de andra "franska" bloggarna. Det är alltid fascinerande att följa andras öden och äventyr i det franska landet. Du har såklart andra erfarenheter att bidra med - det ska bli intressant framöver.
SvaraRaderaEn fin och spännande läsning om hur ni hittade ert drömhus i Frankrike. Tryggt att ha någon/några att lita på när man gör en sådan affär.
SvaraRaderaHa det gott ! KRAM MARIE
Härligt att så gamla inlägg kan bli funna och lästa igen! Kram till dig också!
Radera