Betonggjuteriet

När vår flaggstång skulle resas (för 14 år sedan) så fick vi litet färdigblandad betong över.... då gjorde jag ett fågelbad med hjälp av två plastbyttor. Det blev inte så snyggt, men koltrasten skvätter minsann runt i det fortfarande - trots fulheten. 

Nu är det dags igen! Vännen I och jag har ett bra tag pratat om att vi ska träffas och testa att gjuta olika saker av betong. Men inte förrän hon har gått i pension. Nu har hon gjort det (!) och vi har alltså tid att "leka" en eftermiddag.

Hennes mål är egentligen göra en bänk/hylla till sitt nya växthus och jag ska egentligen göra trampstenar till de delar av vår gräsmatta som behöver litet förstärkning. Men vi behöver träna och öva och bestämmer oss för att ha en dag med tillverkning av diverse pynt och kanske några plattor, men allt mest för att öva och lära.

Det finns i staden ett företag som tillverkar bord och diskbänkar och köksbänkar i betong - fantastiskt vackra! De gör också mindre saker, ljusstakar, skålar och fat och en och annan idé kan man ju låna...

Veckan innan plöjer vi några informations- och inspirationsböcker. På dagen B kommer vännen med bilen full av saker och jag har så många olika typer av plastbyttor och formar att en fjärdedel hade räckt. Vår carport täcks med en presenning för att skydda plattorna och fram kommer arbetsbord, Finja finbetong, gummihandskar, betongvisp, olja, formar, stenar, snäckor och snygga blad. Nu ska här blandas!

Det är en ganska slabbigt jobb, men det är vi förberedda på. Det är också svårt att veta hur konsistensen ska vara, samt hur mycket vi behöver blanda till i  mängd för att fylla våra byttor och formar. Det är mer odrygt än vi tror och blandvispen och rörpinnarna används flitigt.

Bilden ovanför visar ett stort trampsteg med plats i mitten för en växt samt ett fågelbad, den röda plastsjöstjärnan och stenarna ska bort och där ska småfåglar leka och plaska!

Här  syns dels en stor platta som förhoppningsvis (!) har ett bladmönster i relief när man vänder den rätt och de runda formarna ska bli olika stora trampstenar. Utöver detta gjorde vi ett par små krukor att plantera växter i, ett par vaser och ljushållare för ett värmeljus.

Om två dagar ska vi träffas igen och det ska bli så himla spännande att se resultatet! Kanske kommer vi aldrig mer vilja tänka på betong eller kanske kommer vi att göra en massa användbara och vackra saker. Jag hoppas på det senare - vi har fler idéer....

Lång dags färd mot Alsace

Hemresan denna gång från lilla huset i C skulle ske med biltåget från Lörrach till Hamburg. Till Lörrach är det ungefär 80 mil och den turen har vi gjort ett oräkneligt antal gånger. Vi vet, att om det är mycket tung trafik på l'autoroute så kan det bli jobbig att köra. Tåget går en måndagskväll och vi inser att om vi startar på måndag morgon från lilla huset i C så kommer vi få sällskap av alla de långtradare som har legat stilla under hela helgen och bara väntat på att på måndagen äntligen få braka norrut genom Rhônedalen. 

Därför bestämmer vi oss för att "tjuvstarta" redan på söndag efter lunch och ta in på ett Logis de France norr om Lyon för att sedan få en härlig lugn måndag och kunna stanna några timmar i Alsace för turistande och litet vininköp. Vi är ju pensionärer, vi har inte bråttom och vi behöver inte flåsa tvärs igenom Europa - utan kan ju stanna upp och njuta av nuet.

Det känns som ett jättebra (och ett trevligt) beslut. Risken finns dock alltid att det en söndag skulle kunna vara mycket trafik i alla fall.  Vi funderar litet på detta, men kommer fram till att en "vanlig" söndag i maj knappast kan bjuda på annat än normal motorvägstrafik och vi slipper ju i alla fall alla långtradare. 

Hm... det vi inte tänker på alls (!) är att det hade varit långhelg (1:a maj) med en klämdag på fredagen. Detta blir vi varse när vi kommer ut på l'autoroute och trafikradion går igång med information om "bouchons" och 5 km köer här och 7 km köer där längs hela vägen norrut. Ja det är köer och stopp och olyckor i hela Frankrike, hur det var till Paris ska vi bara inte tala om. En kort (fast bara ganska kort) stund funderar jag allvarligt på om vi ska återvända till lilla huset i C och starta om vår hemresa på måndagen. Men vi säger att det måste ju bli bättre - nu är vi ju i alla fall på väg och vi har ganska bra marginal till middagen på det lilla hotellet i Pont-de-Vaux. 
Men ingen av oss kunde föreställa sig hur det egentligen skulle bli.... Trefilig autoroute med köer som rullar i 10-15 km i alla filerna och efter varje betalstation så står det helt stilla i 15-20 minuter och så rullar det sakta igen. Vissa kortare sträckor kan vi köra i 90 och så blir det långsammare igen. Det var samma fenomen i de södergående filerna - det är alldeles för många bilar ute överallt.
Vi har beräknat etappen till drygt 4 timmar och den tar nästan 8 timmar. Två gånger ringer jag till hotellet, första gången för att höra hur länge restaurangen hade öppet överhuvudtaget och får svaret att det är bra om vi kommer fram före 20.00 och visst kan de ordna något ätbart senare också. Andra gången ringer jag för att tala om att vi inte kan komma fram förrän 21.30 och då föreslår receptionisten någon enklare rätt - kan det passa? Då är vi både trötta och hungriga och kan med glädje acceptera une baguette jambon et fromage och ett glas vin. Döm om vår förvåning när vi kommer in i matsalen och där sitter tre olika sällskap mitt i sina middagar och ingen pratar om enklare rätter utan det är kvällens menyer som gäller - även för oss. Fin service på Les Platanes men det börjar bli dags att renovera hotellets rum. 
Dagen därpå blir en stor kontrast till gårdagen, en nästan tom autoroute, det tar tre timmar till Eguisheim där vi njuter av charmiga korsvirkeshus, storkbon med storkar, tarte flambé, varmt sommarväder, en trevlig vinprovning hos Bruno Sorg och vackra småvägar längs route de vin innan vi styr över gränsen till Tyskland och bordar biltåget tåget vid 20-tiden.
     

   

Dessa charmiga små BMW Isetta ska också med tåget. Man kan ju förstå att man väljer att sätta dessa små loppor på ett biltåg hellre än att köra dem på autobahn....undrar om man ens får köra dem där - finns det inte en lägsta fartgräns? 

        

Bloggarens ilandsproblem

Känslan att man både vill äta kakan och ha den kvar...

Bloggarens ilandsproblem är att hon har svårt att bestämma sig för var hon vill vara så här i vår- och försommartider. Att Sverige är fantastiskt - det är inte bara en reklamslogan tagen rakt ur luften utan också dagens sanning, i alla fall så här års. Nyutslagna bokträd på Hallandsåsen, vitsippsbackar, rabarberns röda tjocka knoppar i den svarta jorden, stora vitrosa magnoliaträd i Lund, gullvivor i Brösarps backar, äppelblom på Österlen - ja det är mycket som är vackert.

Nu råkar det ju vara som vackrast även i Languedoc denna tid. Vinfältens små krumma trolliknande "gubbar" får helt plötsligt ett fantastiskt vackert ljusgrönt flor på huvudet och vi ser fortfarande att de står där i sina spikraka rader. Allt är grönt, olika nyanser av grönt, och solens strålar ger ett extra livfullt skimmer till det gröna. 

Någon som är vill köpa några vinfält i vår by?

När det är lika vackert på bägge mina favoritställen, ja då får man vara litet här och litet där. Så det blir en kort visit här i Languedoc och snart åker vi tillbaka till Skåneland....