Kultur i storstaden

När vi är i Stockholm så försöker vi besöka någon konstutställning. Denna gång hade vi bestämt oss för att vi ville se utställningen av Karin Broos på Waldemarsudde. Hon fick sitt genombrott 2008 vid knappt 60 års ålder och ändå har hon har målat hela sitt liv. Hon har studerat konst i Nederländerna och målar oftast kvinnor. Kvinnor som inte tittar på betraktaren och man får en känsla av att något lurar under ytan. Hon börjar med att ta ett fotografi och utifrån fotomotivet, som ofta är ett foto på någon av hennes döttrar eller barnbarn, skapar hon sina egna bilder. Nu på Waldemarsudde kan man se 70 verk av hennes väldigt fängslande bilder.

Denna heter "Katternas katedral" Ljuset som kommer 

genom glasrutorna, inifrån katedralen, är väldigt suggestivt.

Fint skuggspel av träd som står utanför bilden

Som ett fotografi - detaljrikedomen och exaktheten är enorm!

Vardagsrealistiskt

Vatten spelar en central roll i många av hennes målningar

Champagne och åter champagne

Så här några dagar in på det nya året, när man fortfarande kan förnimma tolvslagets skumpa, så vill jag skriva litet om ett av våra favoritresmål nämligen Champagne! Alla vägar bär hit, så är det bara. I alla fall om man som vi kuskar runt omkring i Frankrike ;).
Vi har ju gjort många rundor och hamnat litet här och där eller som ett känt citat lyder "all over the place". På vår allra första tur till Champagne (för ganska länge sedan...) hamnade vi i Reims på en guidad tur tillsammans med en stor grupp turister och besöket avslutades med en provning som vi inte förstod mycket av. Vi hade nog inte riktig koll på hur Champagne gjordes och det fick vi visserligen kläm på, men hur man provar och vad man känner för skillnad - ja det krävdes flera år och flera provningar för att vi skulle förstå.

De stora champagnehusen (Bollinger, Moët & Chandon, Lanson m fl) och som ofta ägs av stora konsortier har sällan egna vinfält. De köper upp druvor och/eller druvmust från kontrakterade vinodlare. På samma sätt som Findus odlar ärtor här i Skåne, slut på likheter. De stora husen strävar efter att deras standardchampagne ska ha samma stil och kvalitet år efter år. Därför gör man alltså en blandning och använder också en del av föregående års vin för att åstadkomma detta. Till skillnad från en årgångschampagne som bara är tillverkad av druvor från ett och samma år.

Vi tycker att de mindre odlarna, vigneron independent, som är privat- eller familjeägda är roligare att besöka. De är stolta och vill gärna berätta om sitt företag, de är oftast något billigare och småskaligheten gör allt mer personligt. Till vår hjälp när vi far runt har vi flera gånger haft glädje av en bok skriven av Richard Juhlin, svensk och dessutom världens främste champagnekännare. En sann skildring om hans stora kunskap (hämtad från hans egen hemsida men något förkortad) kan du läsa om sist i detta inlägg.
I denna bok har han katalogiserat "alla" champagneodlare och betygsatt dem mellan 1 och 5 där 5 är bäst, men då är de också onödigt dyra. Tycker vi... De odlare som i boken får omdömet 2 eller 3 passar vår plånbok bäst. Boken är lättförståelig, man måste inte alls vara något proffs för att kunna använda den.

För några år sedan besöker vi Côte des Blancs som ligger precis söder om Epernay och där champagnen görs nästan uteslutande på Chardonnay. Vår bas är då den lilla byn Bergères-lès-Vertus där vi bor på Hostellerie du Mont Aime. Ett ganska stort hotell och fina rum med uteplats. Matsalen var tjusig och menyn ambitiös!

Här sitter vi med eftermiddagsfika och planerar dagens runda nr 2.

Matsalen är en klassisk dröm i gult och vitt

Ett otippat sätt att servera les frites på 

  Maffiga efterrätter och läckert porslin

 

I den något större byn Vertus besöker vi Champagne Guy Larmandier och vi blir väl emottagna av ett barnbarn till Colette, änka efter Guy. De producerar både premier cru och grand cru på sina 9 ha. Flickan bjuder glatt på alla sorter och berättar att även hennes mamma är vinodlare och driver Champagne Waris-Larmandier i Avize, en mil norrut, fortfarande i Côte de Blancs. Så vi far såklart dit också! Marie-Hèlene, är femte generationen vinodlare och idag driver hon gården tillsammans med sina barn och även föräldrarnas gård tillsammans med sin bror. Hon blir jätteförtjust när vi visar vad Richard Juhlin hade skrivit om henne och hon kopierar sidan ur boken.

I dessa trakter besöker vi också Champagne Jean Milan i byn Oger. Ett större ställe med guidad rundtur som visar sig kosta pengar om man inte handlar något. Vi köper några flaskor men det andra paret gör det inte och de blev rätt irriterade när de blir krävda på pengar av guiden. Det ger en trist eftersmak till provningen, eftersom ingen informerat om detta. Idag vet vi inte riktigt hur det fungerar, ett ungt syskonpar har tagit över verksamheten.

Ett annat trevligt område i Champagne och inte alls lika hemsökt av turister är Côte de Bar som ligger längst ner i södra delen av Champagnedistriktet. I detta område görs nästan all champagne på druvan Pinot Noir och vi gillar faktiskt dem litet bättre än blancs de blancs som är gjorda på Chardonnay. Landskapet här är också något mer kuperat och här är väldigt vackert att bila runt på småvägarna. 

Hit har vi återvänt flera gånger, vi besöker alltid Champagne Drappier i Urville men brukar bo i den sevärda byn Colombay-les-deux-Eglise. Läs gärna mina tidigare inlägg om både Drappier och general de Gaulles hemby här och här.

Den otroliga blindprovningen - har den verkligen hänt? 

Hur gick det egentligen till den gången när Richard Juhlin chockade en hel vinprovarvärld i Paris 2003? Hur många prickade han egentligen och hurdana var förutsättningarna? Var det en helblind eller halvblind provning? Hände den överhuvudtaget? Ja frågorna är många och den sanna historien börjar lätt likna en skröna och konstiga rykten florerar. Låt oss reda ut vad som verkligen hände. 

Tidningen Spectacle du Monde anordnade flera år i rad en omfattande champagneprovning .

I flera år hade man försökt få med herr Juhlin att medverka då hans skicklighet i blindprovningar var högt uppskattad. När han äntligen kunde medverka hade man fått in 50 champagne från en stor mängd olika producenter som ville få sina viner recenserade av den högkvalificerade internationella franskdominerade juryn. Från början var tidningens målsättning bara att provarna skulle bedöma, rangordna och karakterisera vinerna - inte att gissa vad som dolde sig i respektive glas. Just av den anledningen var provningen helt blind, provarna hade alltså ingen aning om vilka champagnesorter som skulle avsmakas.

Provningen var mycket professionellt upplagd och provarna gavs rikligt med tid att prova i perfekta glas och temperaturanpassning. När Juhlin ges så goda förutsättningar kan han inte låta bli att känna igen en hel del av vinerna med sitt fotografiska doftminne och systematiskt började han gå igenom vin för vin. Juhlin blev mer och mer övertygad om att han satt med en stor mängd såväl korrekta bedömningar som kvalificerade gissningar. När provningen var avslutad ville han att alla skulle gissa exakt vilket vin som dolde sig i de olika glasen. När det blev Juhlins tur plockade han ett i taget. Han räknade upp 43 helt korrekta svar! Det ska kanske tilläggas att tvåan, en före detta världsmästarsommelier stoltserade med 4 rätta svar. En annan intressant detalj är att Juhlin hade rätt årgång på samtliga 7 som han missade.

Högst medveten om hur svårt det var att upprepa en sådan bedrift höll han sig borta från de nästkommande årens provningar. När han till slut inte kunde motstå  att prova igen så var allt  frid och fröjd - ända tills de två provningsdagarna var över och organisatörerna inte kunde låta bli att testa Juhlins kompetens ”off the record”. Uppgiften den här gången var att duellera mot en annan sommelier, en världsmästare  och prova 20 roséchampagne. En blind provning igen, men den här gången med vetskapen om att det bara skulle vara prestigetillverkare,  alltså inte helt förutsättningslöst. Världsmästaren lyckades hitta tre rätt och Juhlin han spikade alla 20. Efter detta så behöver han inte bevisa något i denna speciella genre...

Gamla året och nya året

Den sista veckan på det gamla året är, precis som vanligt, himla intensiv och litet galen! Vi är en familj som för tillfället består av 12 personer, så många har vi aldrig tidigare varit. En i den äldre generationen finns kvar och tack vare alla småtroll, numera fem stycken under 10 år, så är vi fler än någonsin. Vår vana trogen är vi alla tillsammans under samma tak i fem dagar. Det är precis som det brukar - vi samlas och vi äter och bor tillsammans alla helgdagarna och de startar på skånskt sätt redan på lillejulafton och slutar först på tredjedag jul. Det vill säga först är vi 12 personer under ett tak från lillejulafton till och med annandagens frukost och sedan flyttar vi oss allihop tre mil norröver och är tolv personer under vårt tak annandagen och tredjedag jul. Äldste sonen med familj har tagit över merparten av firandet, det känns rätt i tiden att jag (som är en julfreak) släpper fram nästa generation. De behöver skapa sina egna traditioner. Nästa år är det nog dags för den yngre sonen och hans familj. Bägge sönerna har hus som är större än vårt, så det finns klara fördelar även med de praktiska aspekterna...

Självklart bidrar vi på olika sätt, gammelmormors sillsallad och farfars köttbullar är måsten, liksom den fantastiska julskinkan köpt hos Jonas. Den stora gäddan som ena sonen egenhändigt dragit upp hos sin svärfar blir en fantastisk gäddpaté. Kräftorna är i år en nymodighet på vårt julbord, men högt älskade av alla, inte minst småbarnen. En kommer med flaskor och en annan bakar. Någon är jultomte....

Tomten är den "gamla vanliga". Kul för de minsta barnen som ännu inte avslöjat hans identitet. Tack till de stora barnen som kan bevara en hemlighet!

Ett av småtrollen får sin första klocka av tomten - vilken lycka! Han kan nästan inte somna när det är dags, utan behöver titta på klockan med jämna mellanrum.

Ja, så är det dags för alla att komma till oss. Så här ser det ut när 5 av familjen fortfarande inte hade kommit....Men röran hör till och alla (nästan) har sitt eget krypin.

Årets julgran är en doftande rödgran och har de fina grova barren som vi gillar. Men den ser litet konstig ut och de undre grenarna breder inte ut sig som vi trott. Den är helt enkelt för smal eller rätt ord är kanske jämntjock....

På måndagen har det mesta återgått i vanliga banor och det har absolut sin charm det med :).
Yngste sonen med familj bilar hem till storstaden genom regn och snöslask på årets mest trafikerade dag, men de är vana bilförare och tar det lugnt.
Jag och mannen i mitt liv börjar planera nyårsaftonens fest. Det är inte så jättemycket att planera, det har varit the same procedure as every year de senaste 20 åren. Så gästerna kommer med förrätt (färsk hummer med aiolo) och efterrätt (crêpes Suzette) och så fixar värdparet drinktilltugg och varmrätt och så delar vi på kostnaderna. I år blir det löjrom med citroncremefraiche på smördegskuddar och ceviche till drinkchampagnen samt rådjursfilé med portvinssås och svart trumpetsvamp till varmrätt.
Chablis, Gidondas och Beerenauslese att dricka - är det nyår så är det!
Bordet dukas i vitt och silver, nejlikorna à la Nobelfesten syns inte... nähänä - de var inte tillräckligt många inser jag.

Till tolvslaget är det mousserande och så ska man knapra i sig en äppelbit och hålla i en guldpeng samtidigt. Allt för att befrämja hälsan och plånboken. Sedan är det fyrverkerier utanför huset - grannarna, inte vi. Ingen har hund så det fungerar.

Dagen därpå är man litet seg. Att komma i säng kl 03.00 är man inte så van vid nu för tiden. Så är det Tour de Ski och Ivanhoe och litet rester till middag - men före det en skön promenad i den skånska gråvintern. Havet är lika spegelblankt som ån - allt verkar vila.

Och så var det 2016 och allt vad det innebär med ett nytt år. Jag hoppas att det blir ett bättre år i många avseenden. Några saker går att kanske förutse, både i vårt liv och i världen. Annat vet vi inget om, tack och lov. Inte heller vet vi hur det blir när och om något verkligen händer, både stort som smått, både nära och avlägset.

Jag har engagerat mig som volontär i Röda Korset, ska dels vara på språkcafé för att prata svenska med de som behöver träna språket och också vara delaktig med att aktivera en grupp kvinnor som väntar på besked om asyl och fram till dess inte får börja på SFI. Det ska bli spännande och jag ser fram emot fascinerande möten med andra kulturer.

Ingen kan göra allt, men alla kan göra något!