Biltågets vara eller inte vara...

Så har vi då åkt med Deutche Bahns biltåg för sista gången, efter att ha åkt mer än 60 turer med dem. I oktober kör de för sista gången och i december kommer ett nytt bolag, BTE Bahn Turistik Express, att ta över ruljansen.

Man blir litet nostalgisk, vi åkte allra första gången med detta biltåg hem från Schweiz 1986. Mannen i mitt liv hade fått ett ryggskott efter att ha legat i tält en vecka i Ravenna. Det är en egen historia som kort handlar om att vi hastade till Italien efter att jag de tio första dagarna på semestern kunde konstatera att
- det inte varit varmare än 12 grader någon dag fast det var juli månad
- att mannen i mitt liv hade arbetat varje dag trots semester
När jag väl tänkt klart på tanken med soliga semesterdagar söderöver, så for jag till polisen och skaffade pass till barnen, vilket bara tog 1 timme (!) och sedan till köpcentrumet för att köpa ett stort tält (att bo på hotell hade vi inte råd med på den tiden). Ett orange med blått tak. Under det blå taket fanns två små sovtält och ett "matrum". Jättemysigt! Tältsängar, stolar och bord och spritkök lånade vi ihop. När mannen i mitt liv kom hem så var allt packat och det var bara att dra. Det blev en jättefin semester... ja förutom ryggskottet då.
På vägen hem från Ravenna stannade vi till hos svägerskan i Schweiz och försökte kurera ryggen med läkarbesök m.m men det blev inte bättre. Då fick vi tipset om att man kunde köra ombord bilen på ett tåg till Hamburg och själva sova ombord. Perfekt!

Ja och perfekt har det varit nästan alla gånger vi har åkt med detta tåg.... förutom
- när det inte fanns något vatten i dusch och kranar ombord
- när det inte fanns någon el, så kylväskan med barnmat och dryck förstördes
- när luftkonditioneringen inte fungerade (vilket hände ganska ofta) och det var över 40 grader i kupén
- när de franska tågarbetarna strejkade (vilket hände flera gånger) och vi fick bila till Lörrach istället för att gå ombord i Narbonne eller på en nerresa fick lämna tåget i Avignon istället
- när de hade slut på vin i restaurangvagnen - svårt att förstå eftersom vi den gången startade i Frankrike...
- när de inte hade med någon restaurangvagn alls från Narbonne och vi fick rådet att köpa litet snacks i kiosken på stationen
- när ett av barnbarnen drog i nödbromsen (hände lyckligtvis bara en gång!) och hela tåget blev en timme försenat - puh!
Man kunde alltid reklamera det som inte fungerade och fick då en symbolisk rabattcheck att använda nästa gång man reste med DB... utom då maten i kylväskan blev förstörd, då ersattes hela värdet. Så visst har vi emellanåt varit rätt irriterade på DB men när det har varit dags att åka så har fördelarna trots allt övervägt.
När vi skaffade lilla huset i C så var en av biltågets slutstationer i Narbonne och därifrån är det bara 30 minuters biltur till vår by, vilket var fantastiskt... men biljetterna rätt dyra! Men när två heltidsarbetande i karriären ska jobba undan inför en semester så blir långa arbetsdagar även långa arbetskvällar och nattsömnen kort. Då har det varit superbra att bara behöva ta sig till Hamburg, picknicka i kupén och sedan få sova i en bäddad koj och efter 21 timmars tågresa vara nästan framme. Inför hemresan var vi alltid mer utvilade och alltså även bättre bilförare för långa turer genom Tyskland.
Många är också gångerna när vi tagit tåget på sommarsemestern för att undvika autobahn då hela Europa är på hjul åt något håll. Numera kan vi konstatera att med stigande ålder så är vi inte lika pigga på att klämma 200 mil i bil med bara en övernattning. Det är däremot väldigt trevligt att i lagom fart köra 60-70 mil om dagen men - då har priset på en tågkupé blivit nästan billigare är att köra... vilket gör att vi fortfarande är intresserade av vad det nya tågföretaget tänker erbjuda.
Företaget som har tagit över ruljangsen har hela sommaren haft en fin hemsida - på tyska. De har nu meddelat mig att den också finns på engelska vilket känns bra för en som lätt går vilse bland alla tyska ord. De har restaurangvagn och modernare kupéer, undrar just vad en resa kan kosta. Det kommer vi snart att se på hemsidan har jag förstått - vi väntar med spänning....

Va - är det redan dags att lämna Skåne?

När man äger två hus som ligger i två olika länder med 200 mil emellan - så krävs viss planering av när man ska vara var... Man ska vara bekväm med varje beslut, inte längta till det andra boendet och de åtaganden man har på respektive ställe måste ju finnas med i planeringen.
Därför åker vi gärna till Frankrike en sväng mitt i den svenska sommaren; för att göra sällskap med barn och barnbarn en del av deras semester i huset, för att umgås med de av våra vänner som bara är där nere under sommaren och för att det händer så mycket roligt i trakten i samband med att den franska semesterpeioden börjar runt 14 juli, då byfester och vinfestivaler avlöser varandra.
Därför åker vi lika gärna tillbaka till Sverige i augusti; för att träffa de familjemedlemmar som inte varit i Frankrike, för att sköta om den djungel som trädgården brukar ha blivit under 5 frånvarande veckor och för att umgås med våra vänner på grillkalas och annat skojigt som hör svenska sommaren till.
Men augusti månad går fort, även om vi nu har fått rutin både på att snabbt komma iväg och tillbaka, så är det mycket som ska knös in på 4-5 veckor.
Roligast är när småtrollen från storstaden kommer och hälsar på några dagar. De har med sig sina föräldrar och vi får några egna kvällar med prat och skratt och chans att ta igen att vi inte har setts på några månader. Vi passar också på att fira bloggarens födelsedag och huset blir invaderat av resten av familjen - sammanlagt 12 personer till en middag, övernattning och frukost. Det fungerar fint och jag tror alla tycker det är ett bra sätt att träffas på.
Sista sommarlovsveckan har vi de skånska småtrollen boendes hos oss. En dag drar vi till Jällabjär som är en slocknad vulkan vid Röstånga. Skåneleden passerar förbi och i ett av deras vindskydd får vi en fin lunch med grillad korv och krabbelurer. Bokskogen är vacker även i augusti och det finns mycket att upptäcka när man går i naturen och är 8 och 6,5 år.

En annan dag är det överraskningsfest för en 70-åring i vänkretsen. När hon kommer hem en kväll (en vecka efter den riktiga födelsedagen) så är runt 40 personer i hennes hus och sönerna med familjer har ordnat buffe och mingelparty. Skratt och tårar om vartannat - precis som det ska vara.

En dag får vi för oss att det faktiskt finns svamp, fast det varit rätt torrt, och vi far på måfå ut i skogen för att hitta gula kantareller. De var inte många vi fann men däremot finns det massor av brunsopp, en trestjärnig sopp som är god att knapersteka eller slänga i en sås. Jag tror att många väljer bort den till förmån för Karl Johan - som kanske är snäppet bättre...

Jag hinner med ett möte med franskagruppen, vi är 6 kvinnor som träffas "hemma hos" och vi försöker prata franska. En av oss kan prata obehindrat, tack och lov, och är utbildad fransklärare och hon styr upp oss när vi fastnar. Vi har läst ett par böcker, fast det är ibland rätt svårt, vi har haft olika samtalsämnen typ "vilka vill du bjuda på middag?", "min bucket list", "berätta en saga" eller olika lekar typ "20 frågor". Ibland ser vi en film - ja det finns olika sätt att leka in franskan. 

En kväll har Munskänkarna en provning på viner från Nya Zeeland - mycket trevlig och informativt. Så fick man ännu mer lust att åka dit.... vi känner ett par där som vill ta emot oss med öppna armar - men vad gör man när man är flygrädd?

Jag ser på Facebook att en bekant till oss har en textilutställning i Lund. Det är alltid roligt att se duktiga konstnärer. På detta galleri, som ägs av keramikern Maria Thorlund, finns denna vecka också en målare. Besöket slutar med att vi kommer hem med en keramikskulptur "Blomstervenus på pyramid" av Maria T. Men vi åkte ner för att beundra Ingrid Agerings välgjorda textila tavlor.

Zebror, textil tavla av Ingrid A och keramikfigur av Maria T

Flyttfåglar vid Skummeslövstrand av Ingrid A

 Ja - så går en månad snabbt, lägg till tandläkare, ögonläkare, sjukgymnast och litet trädgårdsarbete så är det huxflux dags att styra nosen söderöver igen. Vi gillar detta flackande liv, nog händer det att folk undrar om vi är rastlösa och varför vi inte kan hålla oss på ett ställe. Men detta är verkligen vårt sätt att få det bästa av våra två världar.....